Att inleda midsommarfirandet på Aspåsnäset är en lång tradition, liksom att det sedan tiotalet år är tre band som samsas om scenen denna torsdagskväll med Mickeys som stående inslag på högerflanken. Detta år var det likt föregående två år Svänzons som intog scenens vänsterflank, medan nykomlingarna Voyage krönte mittpositionen. Denna kyliga men regnfria afton ankom jag ovanligt sent vid 20:55, jag hade jobbat länge och det blev således rätt stressigt att komma iväg. Längs vägen hade jag även plockat upp Joel K. och Joakim S. som bjöds kunglig SEM600-transport.

Först ut att spela var som vanligt Mickeys, följt av Svänzons och sist Voyage. Banden spelade vardera två 45-minuterspass samt avslutade tillsammans sista halvtimmen. Eftersom den effektiva speltiden blir så kort en sådan här kväll så avstår jag från att sätta några reguljära betyg, dock finns en del att säga om de olika prestationerna. Överlag spelades det alldeles för högt och det tycktes vara Mickeys som drog upp volymen. Förra året så minns jag att jag var mer än nöjd med Mickeys insats, tyvärr kan jag inte säga detsamma den här gången. De är ju duktiga musiker, varför det är tråkigt att slutprodukten inte riktigt håller måttet. Förutom den höga ljudvolymen med en dåligt avstämd balans mellan instrumenten så spelade de som så ofta tidigare alldeles för mycket snabba låtar, och för toksnabba låtar dessutom. Uppstyrning av repertoaren så att den blir bättre balanserad skulle göra mycket, och att någon agerade lite ordningsman i bandet. Spontanitet är bra och matchar naturligt Mickeys fantastiska spelglädje, men den bästa spontaniteten är den som är väl förberedd, det skapar en trygg känsla. Mickeys är för duktiga för att slarva bort sig själva, vilket jag tyvärr tycker att de i viss mån gör. Svänzons var det i mina ögon och öron i särklass bästa bandet denna kväll med bra låtmaterial och professionellt genomförande, fin balans i repertoaren och god ordning. Tyvärr hade Svänzons problem under sitt första spelpass med ljudet som var märkligt blurrigt, det kliade i mina fingrar att få leka ljudtekniker för EQ-inställningarna var helt åt fanders. Till andra passet hade Örjan sett över det hela och då var blurret borta. Voyage föll någonstans mellan dessa två band, de hade inte heller toppenljud men bäst av de tre då de varken spelade för högt eller hade några större oljudsbesvär. Tyvärr upplevde jag dem lite för mycket som mellanmjölk den här kvällen, det är väldigt bra på alla sätt men lite karaktärslöst, jag blir inte 100% övertygad. Det skall här tilläggas att jag ser Voyage som ett av de mest potenta banden för framtiden, därför är och kommer jag att vara kräsen och kritisk, så konstruktivt jag bara kan. På slutet av kvällen så blev det extra kaos på scenen när lugna låtar kombinerades med snabba, etc. Jag råder banden att samplanera sig bättre, ty fram till klockan 02:00 förväntar jag mig en balanserad, välplanerad och proffsig helhet, därefter får man gärna leka lite i extranumren.

Vid 23:15 tog vi en fikapaus där vi på filtar mellan bilarna avnjöt mackor som Sandra och Eva bjöd på, kaka som Helene bakat, samt givetvis Trocadero som tillhandahölls av SEM600.

Det här blev den såhär långt mest folkrika kvällen denna sommar på Näset, om än åter en kylig och lite dämpad sommardanskväll. Jämfört med lördagens dans till Shake då det var underbart lättdansat så var det nu desto stökigare, ja rent av extremstökigt. Det knuffades från alla de håll hela tiden, PUST! Jag hade dock en riktigt rolig kväll, ingen historisk afton men likväl en bra kväll.