Vilken kväll, det är svårt att inte låta superlativen hagla okontrollerat i efterdyningarna av denna afton. Ibland lämnar man dansbanan med den där obeskrivligt fulländade lyckokänslan som i sin enkla okomplicerade form kort och gott ger ett känslomässigt svar på meningen med livet, detta blev en sådan kväll.

Men för att ta det hela från början så inleddes dagen väl så tidigt med frukost och en hel del dansprat tillsammans med samboendevännerna. Det blev sedermera en fin dag på stan med endast några lätta och kortare regnstänk. I Grönlandsparken vankades det dansrelaterad underhållning hela eftermiddagen. Jag lyssnade inledningsvis till Divine och fick omedelbart mycket positiva vibbar, men mer om det senare. Sten & Stanley tog scenen i besittning vid 15-tiden och de bjöd på en ganska kul stund, Sten och Ebbe är till åren komna men ändock gör de sin grej riktigt bra, dock kom jag under uppträdandets gång att alltmer fundera kring hur mycket av den musik vi hörde som verkligen spelades live ty jag hörde såväl körer som instrument som saknade naturliga källor bland musikerna på scenen. Just detta lite fadda intryck kontrasterades sedan fullkomligt när Jannez gjorde entré vid 15:45, de visade vilka spelemän de är och bjöd i all enkelhet på en fantastisk blandning musik. Kjelle var möjligen väl så speedad och samtidigt gjorde han sig inget besvär med att dölja en viss "slitenhet" efter föregående aftons bravader, själv roades jag kungligt men för den oinvigde kunde nog intrycket bli ett annat. Härligt spelat och roat var det iaf, alla tummar upp till Jämtlands stoltheter, de är fullständigt unika. Sista bandet upp på scen denna eftermiddag var Perikles, de gjorde bra ifrån sig men som det partydansband de är lyckades de inte riktigt upprätthålla den magiska och familjära känsla som Jannez byggt upp.

På måndagskvällen hade vi egentligen avslutat TV-filmandet, men under tisdagen hörde Lina från Eyeworks av sig på nytt och undrade om vi möjligen kunde filma lite dans med mig på tisdagskvällen, något som jag givetvis lovade att ställa upp på. Redan kvällen innan hade jag kommit överens med Helene om att inleda tisdagens dans klockan 20, varför jag fick börja med att upplysa henne om att vårt dansande skulle komma att följas av ett film-team. Hon tog dock det hela lugnt och även om vår entré till dansbanan blev en aning regisserad och att vi dansen igenom hade en kamera med lampa som förföljde oss så kunde vi ändå dansa och njuta av dansen för vår skull.

Den här kvällen var det Jannez och Perikles som stod på scenen i dansbana tre, i mina ögon en riktigt stark duo. Den första timmen var underbar med gott om dansutrymme, stökigheten tilltog dock sedan och med den försvann steg för steg min dansofori. Jag kände mig alltmer frustrerad över att aldrig hinna bjuda upp och irriterade mig på de mindre följsamma som jag dansade med, något som inte alls är likt mig. Jag förstod dock efteråt att krocksvårigheten nog var en starkt bidragande orsak till min irritation, ty när det blir sådär bökigt är det en enorm skillnad om man dansar med någon riktigt följsam, för då är det så mycket enklare att navigera sig fram mellan de olika ekipagen på golvet utan allvarliga sammanstötningar.

När det hade blivit rent plågsamt trångt och buffligt på bana tre så begav jag mig till bana fem för att dansa till Divine och Gamblers, jag hoppades även att där finna några favoriter som tycktes ha försvunnit från bana tre. Mycket riktigt fann jag där flera riktiga guldkorn, bland andra Emelie O. som jag inte fått fatt i på dansgolvet sedan måndagskvällen och Lina N. som jag inte dansat med på "evigheter". Med Lina dansade jag EN helt formidabel dans, det var allt. När Lina sa att hon "bara dansar EN dans" så blev jag superglad. Det låter ju helt vrickat att bli glad över att behöva släppa någon så duktig, men vi hade ju fått en riktigt bra dans och för mig är det så skönt att höra att även fler tar avstånd från dubbeldansotyget. Kvalitet går sannerligen före kvantitet när det handlar om dans!

Divine och Gamblers spelade båda riktigt bra, Divine ger mig Shake-vibbar och det är egentligen bara vissa detaljer i Lottens sätt att sjunga som jag stör mig lite på, jag har svårt att sätta fingret på vad det är men det känns som något som kommer att kunna gå till sig. Gamblers upplevde jag som roligare än vad de var i förra veckan i Härnösand, men de känns väl så anonyma på något sätt.

Vid 23:30 kände jag att mina krafter började sina och att jag inte skulle orka hålla flaggan högt till kvällens slut om jag inte snabbladdade batterierna. För att variera hamburgarkosten valde jag att testa en kycklinglangos istället, ett välsmakande drag med mat som förtärdes sittande ätandes med bestick, bra grejer. Dessutom visade det sig att langoskiosken faktiskt hade Trocadero att erbjuda i läsksortimentet, något de verkade vara ensamma om på Orrskogens Folkets Park. Emelie gjorde mig matsällskap och sedan sällskapade vi vidare tillbaka till bana tre.

Den sista danstimmen i Malung för min del för denna gång bjöd så på en riktigt formidabel urladdning med idel utsökta danser med härliga danstjejer, allt stämde verkligen till 100%. Trängseln och stökigheten avtog också så att det blev plats för lite större utsvävningar, likaså spelade både Jannez och Perikles ur sig ordentligt och inspirerade till att ge allt på dansgolvet. När Perikles kört sina extranummer med extra allt växlade de slutligen över till att softa ner med "I natt jag drömde" där de loopade den modifierade strofen "och satte sig och sa" tills de fått alla på det enorma dansgolvet att sätta sig ner, imponerande och häftigt!

Min tredje och sista kväll vid detta mitt första besök i Malung kunde inte ha fått en bättre avrundning, en härlig kväll som efterlämnade en skön känsla av dansextatiskt lyckorus, verkligen rätt sätt att avsluta på.