En annorlunda kväll väntade, min och Cecilias gemensamma födelsedagsfest med dans på Furuparken. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om allt som skedde före, under och efter denna festkväll, men jag väljer att fatta mig ganska kort. Planeringen hade pågått sedan i december men ändå kändes allt sent påkommet, inte minst de riktigt konkreta förberedelserna som kom igång ordentligt först under veckan innan, mest påtagligt från onsdag eftermiddag då Cecilia äntligen kom hem ifrån Umeå. Torsdagen och fredagen ägnades uteslutande åt planerande, handlande, matlagning och allt möjligt annat fixande. På lördagen tog vi sovmorgon och anlände till Furan vid 9-tiden, detta tillsammans med Emelie och Amanda som kommit upp på fredagen för att hjälpa till, ovärderligt. I vanlig ordning föll allt på plats precis i tid till att gästerna började strömma in vid 18-tiden.

Kvällen blev fantastisk, en enormt blandad skara gäster skapade en toppenstämning och jag kan inte säga annat än att vi lyckats enormt väl med i princip allt, tack vare alla våra nära vänner som hjälpte till med allt under kvällen.

När middagen var till ända tog dansen vid och skaran gäster ökade till det tredubbla. Highlights intog scenen och jäklar i min låda vad de levererade och tog Östersund med storm. Jag kan väl egentligen bara önska en sak för att höja dem till gränslösa höjder, nämligen att de åter tar in en levande basist.

Jag dansade en hel del, men blev trött allteftersom kvällen led, det hårda förberedelsearbetet under veckan tog ut sin rätt. När gästerna väl lämnat oss återstod städning och omhändertagande av allt, framåt 5-tiden på söndagsmorgonen kunde jag äntligen låta huvudet landa på kudden.