Efter månader av förberedelser och en galen vecka av intensiv uppladdning så var den då plötsligt här, Maran. Jag hade varit på plats i Härnösand sedan onsdagen och tillsammans med Lina, Emmilie och under fredagen även Cecilia så hade vi steg för steg arbetat oss fram till den punkt då vi stod redo att välkomna såväl övrig personal som gäster. Det var full huggning hela dagen då vi (undantaget kök och förvaring) fick ta Parkaden i anspråk först klockan 8 på fredagsmorgonen, och även om lugnet var större den här gången än i höstas så fanns det föga plats för några raster utan det var först i sista stund som allt föll på plats.

Nytt för den här gången var att vi endast hade ett försäljningsställe då den stora baren inne i "Skeppet" inte längre finns kvar, något som dock fungerade bra då vi byggt upp dubbla diskar för parallell försäljning. Vattenhålet hade vi flyttat till platsen mellan dörrarna in till "Skeppet", en bra plats för gästerna men då vi saknade vattenuttag där på plats så fick vi istället idka skytteltrafik springandes med dunkar från köket, något som kom att bli mitt huvudansvar under kvällarna.

Gästerna strömmade till och Expanders inledde så den första kvällen. Kombinationen Expanders/Jannez/Highlights hade jag så snart den uppenbarade sig för mig känt skulle bli klockren och det var med stor tillfredsställelse som jag snart kunde konstatera att känslan varit helt rätt. Tre ut i fingerspetsarna proffsiga band med tre var för sig unika karaktärer och repertoarer lovade högsta klass men samtidigt också väldigt stor bredd, klockrent.

Särskild gäst denna Mara var Leif Wibron, god kollega från Gävle. Med sig i bagaget hade Leif en hel Trocaderosamling, en gåva som undertecknad tackar så hjärtligt mycket för.

Till skillnad mot förra Maran så kunde jag ta mig några stunder att själv njuta på dansgolvet den här kvällen, stunderna blev inte många eller långa men de blev bra och det var skönt att kunna känna sig lite delaktig i det energifyllda myllret på golvet. Publikens respons signalerade att vi träffat rätt på alla punkter, så skönt efter allt tänkande och allt hårt arbete. Fredagen brukar ofta vara lite återhållen på marorna, folk är trötta efter arbetsvecka och för många även långa resor, men något sådan lugn kunde inte anas den här kvällen då fullt ös rådde in i kaklet på lördagsmorgonen.

Vid 6:30-tiden på morgonen kunde jag så sluta mina ögon, dryga 22 timmar efter att arbetsdagen inletts.