Dagen efter hemkomsten från Gussjöfinalen hade varit en intensiv dag som samtidigt sprungit ifrån mig alltför snabbt. Trött och långt ifrån peppad anlände jag sent till Sandviken och hade inga stora förväntningar på kvällen, men ack så snabbt sinnesstämningen kan förändras. Ty detta blev för mig en riktigt kul danskväll, en kväll som påminde mig om att det här med dans kan vara riktigt riktigt trevligt, ett lätt sätt att umgås. Perspektivet på en trevlig danskväll har dock ändrats för mig på senare år och idag är likheten med festfixeri slående, när man vanligen är den som arrangerar och vet hur mycket arbete det innebär så uppskattar man att bara få vara gäst för en kväll.

Perikles hade jag inte lyckats få dansa till på hela sommaren och det var stor saknad som förelåg. Pågarna levererade riktigt jäkla bra den här kvällen, som i fornstora dar. En hel del fräscha låtar stod på repertoaren och inför paus bjöd de även på gammeldans, vilka jag dansade med Helene. Det enda jag måste anmärka på är de konstiga dumheterna i sista dans där vi blev snuvade på dansens andra lugna låt, helt plötsligt blev det fullt ös mitt i dansen. Pex måste ha räknat fel, eller?

Jag fick mig idel bra danser till livs, gamla storfavoriter korsade min väg likväl som att jag gjorde flera nyförvärv. Med ett utsökt bra dansgolv där det fanns riktigt bra glid samt mestadels jämtar på dansgolvet så kunde inte kvällen bli annat än lyckad, det är något särskilt med en bra kväll "hemma" på Sandviken där parkeringsdansarna nästintill helt och fullt lyser med sin frånvaro, det finns ett flyyyt. Visst finns det vissa baksidor med "rusarna" på golvet men jämfört med "parkerarna" så är de förstnämnda lätta att hantera, man viker undan en halv sekund och sen är de borta.

I paus avnjöts fika och Trocadero som Helene bjöd på, precis som det ska vara, eller hur man ska säga.

Efter kvällens slut hämtade jag släp med last som stått parkerad i Kopparhusets garage, varefter jag rullade mot Selsålandet där lördagen skulle tillbringas.