En hel sommar har snart gått och hittills hade jag bara besökt Ånäsparken en enda gång, och det var på premiären med Blender. Hög tid alltså att äntligen åter komma iväg till Kovland för några sköna timmar med dans på välvädrad dansveranda (där jag ju trivs som bäst). Jag och Lina åkte från Selsålandet men redan i Selsviken bytte vi bil då vi hade nöjet att få lifta med Magnus Englund, även Lisa S. var med. Prick klockan 20 var vi på plats, väl planerat och kört Magnus, och kunde ta dansgolvet i besittning. Gott om bilar rullade in och fyllde parkeringen, likaså fylldes dansgolvet även om det måste ha varit många singelresenärer då det faktiskt aldrig blev särskilt trångt därinne.

Jag dansade i stort sett oavbrutet, undantaget 20 minuter före paus då jag och Lina smet iväg och bladade bilar för Gussjöfinal och Maran, och jag hade en riktigt bra danskväll. En sak stod klart för mig den här kvällen och det är att grunden till min brist på riktig danslust och känsla i dansen torde vara tudelad. Å ena sidan så kan man inte känna lust och driv när man är utarbetad, samtidigt som dans är en känsla som för min del nått en nivå som kräver att jag håller mig i form både allmänfysiskt och dansfysiskt, det är inte som att cykla utan det måste hållas levande i kroppen. Mer dans är medicinen alltså, när allt annat så tillåter igen.

I paus bjöd bästa Emelie på fika, mysigt med tända ljus på borden runtomkring i Parken.

Expanders levererar, jävlar i mig, som vanligt inte helt och fullt min musik men glöden och karaktären är det absolut inget fel på. Om de taggade ner lite tempo och rensade bort lite "släta" låtar så skulle jag nog också tända till på riktigt.

Hemfärden blev skön i baksätet, tacksam över att för en gångs skull få åka och sova en stund.