Fredag på Vemdalsskalet, ingen lång sovmorgon då högfjällshotellsfrukosten hägrade men däremot en slö dag med en rejäl eftermiddagslur som uppladdning inför kvällen.

Aftonen inleddes med välkomstbubbel klockan 18 där Larz Kristerz underhöll tillsammans med ett knippe olika gäster i allehanda konstellationer. Här kom gubbarna i Larz Kristerz till sin fulla rätt som duktiga spontanmusikanter, en perfekt uppvärmning. Under den mycket goda middagsmåltiden så fick vi fortsatt högkvalitativ underhållning, den här gången i form av en musikalisk resa där Kingen med band gav oss ett smakprov på historien om när Rocken kom till Sveg. Bäst tyckte jag om extranumret "A Place to Call Home" som satte sig direkt, en låt som går rakt in i hjärtat på alla oss som har en plats vi alltid kommer att kalla hem.

Danskvällen den här fredagen bjöd tre band som tillsammans skapade stor bredd i det musikaliska utbudet. Allra bäst och största överraskningen för mig (som inte alls kände till dem tidigare) bjöd "Looking Back Band", Lasse Heasters sjummannaband som verkligen levererade skön musik i maffiga arrangemang med en kvalitet och showig spelglädje som lämnade väldigt lite mer att önska. Tidigare nämnda Larz Kristerz var band nummer två och det måste väl sägas vara på tiden att jag faktiskt fick höra och dansa till dem så att mina fördomar kunde bekräftas. För visst fick jag mina fördomar bekräftade. Larz Kristerz spelade förvisso en hel del bra låtar och de är inte alls oävna musiker utan det låter bra. Men totalt sett blir repertoaren en märklig soppa av allehanda inslag som inte hänger ihop, vissa delar allt annat än särskilt dansinspirerande och tyvärr är det inte heller direkt något engagerande show de bjuder på. Sista band ut denna kväll var Framed, ännu ett ungt band från västkusten med massor av fräsch vilja. Framed levererade riktigt skön musik och fick oss helt klart på fall, det här är ett band som vi mycket väl och gärna kan komma att få höra av i framtiden.

Dansmässigt så blev det en mycket bra kväll, stökigare än på torsdagen då publiksiffran landade på nästintill det dubbla med cirka 1500 inlösta och med tilltagande grad av sölande på dansgolvet allteftersom kvällen led, dock hanterbart. Jag dansade med en rejält förfriskad Dansanka, kanske inte vår bästa dans genom tiderna men dansen öppnade ändock upp för förhoppningar om repris nästa kväll. Många danser blev det annars med Lina, hon skämmer bort mig på dansgolvet men det är en lyx jag gärna tillåter mig att njuta av.