Lördag förmiddag på Gullviks Camping och Havsbad, klockan är elva och för knappa sex timmar sedan sade vi alla gonatt till varandra, stugan vaknar till liv och allt är således precis så som det skall vara en Ö-viksmaralördag. Vilket gäng vi hade samlat den här gången, inte ens med det gemensamma att alla kände mig utan bara med det gemensamma att alla kände någon, som kände mig. I gruppen tycktes inte finnas någon extremt morgonpigg och inte heller någon extrem sjusovare, alla verkade däremot väldigt nöjda med att inleda dagen med frukost lagom till lunchtid.

Någon överdriven entusiasm fanns i vanlig ordning inte denna lördag, men vi kunde ändå ganska snart enas om en plan för dagen som innefattade shopping, bad, middag på restaurang och sedan dans, allt detta utan att återvända till stugan. Efter att ha lämpat av övriga för shopping inne i stan så blev det ändock så att undertecknad fick lov att återvända till stugan då jag i min orutin för badbesök hade missat att få med mig badkläderna. Nåväl, väl tillbaka i stan så sammanstrålade vi alla på Paradisbadet där vi hade det grymt skönt och kul under några timmar. Därefter företog vi oss en kort promenad till King Square för middag, inte den bästa middag vi avnjutit men det vi fick oss till livs fungerade som dansbränsle.

Så inledde vi då danskväll nummer två i Ö-vik, lördagen, den kväll som oftast brukar vara min bästa av de två. Inledningen blev också helt makalös, ja verkligen ojämförbart oslagbart fantastisk. Först så dansade jag i närmare en timme med Lina och vi hade det riktigt, riktigt bra, avslappnad och utvilat och fantastiskt, så skönt att kunna få den stunden efter så lång tid av brist på lust och energi till dans. Sprudlande nykär på nytt så sprang jag därefter rätt i armarna på Lövbergas hetaste flamma, Emma Pålsson. Efter ännu en timmes dans med en av de i särklass bästa danstjejerna jag fått den äran att stifta bekantskap med så kan jag inte säga annat än att jag befann mig i ett totalt extatiskt tillstånd, den där känslan av att vara uppfylld och tömd på samma gång. Jag sa till någon jag talade med att "nu kan jag åka hem", och så var det också, jag var verkligen helt och fullt nöjd och ut i minsta kroppsdel tillfreds. Kanske borde jag kort och gott ha åkt hem, för toppen var redan nådd, nu var det bara den bekväma men inte lika endorfinsprudlande utförsbacken kvar.

Fortsättningen bjöd, som bilderna visar, givetvis på fortsatt massor av bra dans. Jag hade en kanonkväll, men efter inledningen så fanns hela tiden den där känslan av att redan vara tillfredsställd, redan vara nöjd, redan färdig. Klockan 23:00 så samlades åter ett hungrigt gäng för färd till Max och denna gången måste ha varit den största samling jag hittills skådat. Maten fann sin plats och jag hoppades på att den skulle ge mig ny kraft, jag dök aldrig till botten men jag återvann inte heller det riktiga drivet. Bra danser, delvis riktigt bra, fortsatte dock att krydda min väg nästan in i det sista.

Banden denna kväll bjöd på en varierande föreställning, alla riktigt bra men med väldigt skilda uttryck. Zlips hade inledningsvis problem till följd av trasig utrustning, men efter att ha lånat grejer av Blender så kom de snart igång riktigt bra. Med Anna som vikarierande sångerska och Glenn för kvällen åter på gitarr så tyckte jag att Zlips faktiskt levererade den mest levande musiken, samtidigt som strul- och vikariekänslan fanns där och naggade intrycket i kanten. Nu måste bandet börja hänga samman, strulen måste ta slut, det finns så mycket bra i detta band att det bara måste få falla på plats, nu! Blender bjöd förstås som vanligt på en oklanderlig show, det finns inte mycket mer att säga om detta i mina ögon just nu enda riktigt fulländade band. Pure Divine imponerade på många, särskilt de som knappt hört dem tidigare. Själv var jag inte överraskad över dessa positiva omdömen för jag vet ju sedan tidigare att de har en stark show att bjuda på. Dock tyckte jag att de likt Voyage kvällen innan kändes lite lama, lite för snälla i sin ljudbild och framtoning. Hur som helst, med facit i hand så blev detta min sista danskväll till Pure Divine ty två veckor senare valde de att lägga ner, mycket trist med tanke på att de nu äntligen börjat bryta igenom etableringsfasens murar.

Även denna danskväll nådde sitt slut med varmkorv i Gullvik. På söndagen var det ett ganska raskt gäng som frukosterade, packade och städade så att vi enligt plan kunde lämna stugan prick klockan 12. Tack Ö-vik för ännu en bra dansmara, i jämförelse så finns det inga andra dansmaror än Ö-viksmaran!