Jannez på Sandviken i det tidiga maj, en väl etablerad tradition som vissa år bjuder på ljumma sommarvindar medan det andra år, som i år, är en kväll där regn, kyla och blåst omger dansbanan. Där inne på dansgolvet spelar dock vädret ringa roll, där är stämningen alltid på topp oavsett utomhusklimat och ingen behöver frysa så länge man dansar.

Här på Sandviken bjuds ett varierat dansutbud och här respekteras damernas/herrarnas ganska bra, något jag passade på att njuta av. Jag valde att stå över ett par herrarnas danser och njöt verkligen fullt ut av att tillåtas stå och titta på, tydligt markerandes min önskan att stå (vilket är något som inte tycks fungera söderut). På dansfronten så lyckades jag få dansa med några riktiga favoriter från "tiden då det begav sig", samt att jag bjöd upp ett par tidigare oprövade kort likväl som att jag blev uppbjuden av flera "nya". Detta är utmanande, utvecklande och riktigt kul. Visst var det stökigt på golvet, Jannez, Sandviken och sommarens första dans (vilket kan liknas lite vid ett hingstsläpp på Vången), men det är äkta, det är vanliga människor, och det blir därför trivsamt på ett mycket genuint sätt. Jannez tycker jag har utvecklats i en riktning till att spela tråkigare, mer enformiga och tillrättalagda låtar, vilket inte attraherar mig personligen lika mycket. På Sandviken i Jämtlands hjärta så är de dock verkligen 100% rätt och i denna miljö kan inget annat band tävla med dem om att vara bäst.

Kvällen till ära hade jag nöjet att slippa köra då Cecilia bjöd på skjuts med två dagar gammalt körkort, trevligt! Carina var givetvis också med och firade med att nu åka baksäte som en finare dam.