I flera år har jag funderat på att göra en liten sommardansturné i Dalarna och besöka några av de genuina dansställen som landskapet bjuder. Tyvärr har detta dock stannat vid funderingar då det ju är så mycket bra danstillfällen under sommaren och hemmaplan har tenderat att alltid dra det längsta strået. Även detta år såg det ut som om dessa tankar skulle stanna på spekulationsstadiet, men så föll plötsligt bitarna på plats helt oplanerat och en liten dansturné formades som avsåg att inledas med två nedslag på beryktade dansarenor i detta knätofsarnas och knäckebrödens land.

Resan startade i Norrköping där jag plockade upp Lina direkt när hon slutade jobbet vid 16-tiden. Målet för kvällen var Hjortnäs brygga och färdnavigatorn indikerade en resa på cirka 32 mil. Vi turades om att köra och färden gick i rask takt, vi tog oss dock god tid för middagsstopp och sammantaget så innebar detta att vi ankom till Hjortnäs i hygglig tid strax efter klockan 20. Stuga hade bokats på Nya Hjortnäs Gård där vi mellanlandade för incheckning (stugan var fin och fräsch men det hade varit bekvämt med egen WC och dusch) och lite snabb tillfixning av oss själva innan vi till fots begav oss till dansen dit vi anlände vid 21-tiden. Vid entrén noterades sommarens lägsta entrépris, 120 kronor, något som måste sägas vara ytterst berömvärt.

Om Hjortnäs brygga kan man inte säga mycket annat än vackra ord, vilken fantastiskt fin miljö med en öppen dansbana vid Siljans strand, alldeles intill den långa bryggan. En verkligt bedårande plats, men samtidigt ack så väderkänsligt. Den här kvällen bjöd dock sommaren på det finaste av väder och vi fick njuta av en fantastiskt vacker kväll.

Förutom det unika med en helt öppen dansbana så var det fler saker som för mig var unikt med denna danskväll. För första gången på åratal så kände jag ingen överhuvudtaget, jag var helt okänd och anonym, en mycket ovan men skön upplevelse. Jag dansade dock nästintill samtliga danser och stod över gissningsvis två danser på hela kvällen, jag blev uppbjuden och hann även med att själv bjuda upp till riktigt trevliga danser. Publiken var väldigt blandad på alla sätt, förmodligen ganska stor till numerären men det var många som stod eller satt vid sidan av så det blev aldrig någon trängsel på golvet. Och på tal om dansgolv så finner vi här den främsta plumpen i protokollet för Hjortnäs brygga, ty det var allt annat än lättdansat. Pinat av väder och vind och med vassa kanter på de med glipa lagda golvbrädorna så bjöd golvet på såväl stor tröghet som på ständiga fasthakningar. Jag kräver egentligen inte mycket av ett dansgolv, bara att dansgolvet inte skall vara i vägen, inte utgöra något hinder, inte märkas. Här märktes det och omöjliggjorde sann fulländad LEJondans, kul hade jag dock ändå och bra danser fick jag givetvis ändock uppleva.

I paus bjöds musikunderhållning borta vid fiket, trivsamt värre. Om fiket måste dock sägas en hel del barska ord. För det första så saknades Trocadero i utbudet, ett utbud som överlag var svårt att få grepp om då varken sortiment eller priser framgick någonstans. Detta och andra tabbar i upplägget föranledde vidare långsam servering, vilket förstås innebar långa och långsamma köer, ack så onödigt. Utbudet var som sagt inte så stort eller varierat, men vi köpte ändock mackor som Lina byggde om till att på bästa sätt passa våra respektive smaklökar.

Om Blender måste sägas att de denna kväll bjöd på en riktigt kanonbra spelning, för kvällen förstärkta med Pär Westling på saxofon så fick de extra liv på scenen och alla låtar lät inte längre på exakt samma perfekt förutsägbara sätt som annars. Jag ger lovord för detta samt en extra stärkande tacksamhetskram till Maria som kämpade tappert med sången trots en besvärande förkylning.

När musiken tystnat och publiken skingrats blev allt stilla i den vackra sommarnatten, en sommarnatt som efter en kort visit ute på bryggan bjöd en skön promenad "hem" till stugan.