Vilken danshelg detta kom att bli, först en superkväll med Jannez på Furan, sen en förväntanslös kväll på Casinot med Blender som blev riktigt trevlig och så inte minst Påskaftonens magnifika foxkväll på Parken i Gävle. Som om inte detta skulle vara nog så bjöd även Påskdagen på dans, dessutom och tyvärr med ett besvärande flervalsalternativ. Jag befann mig ju i Sundsvall där jag tillbringade dagen i sällskap med Amanda, och i Sundsvall skulle Svänzons bjuda upp till dans på Parken denna afton. Amanda planerade dock att åka till Hudiksvall för att dansa till Sannex på Folkets Hus, vilket även många andra dansvänner planerade att göra. Det var således ett svårt val som omgärdades av en del påtryckningar från olika håll, men jag valde att gå min egen väg och att inte gå över ån efter vatten, dvs valet föll på att stanna i Sundsvall och dansa till Svänzons på Parken. Som uppladdning inför danskvällen avnjöts middag på Ming Palace i bästa sällskap av Kajsa, god mat och prat, bättre kan inte en kväll inledas. Vi ankom till Parken i god tid, tyckte jag, men någon rackare hade kommit före och snott min parkeringsruta, synnerligen irriterande.

Efter tre så fantastiskt bra danskvällar så hade jag inga större förväntningar på denna kväll, men än en gång kom Parken att bjuda mig en helt formidabel afton. Det blev ingen särskilt folktät kväll, men måhända var det en bidragande orsak till att den blev så minnesvärd. I kontrast till kvällen innan så fanns här möjlighet till att medvetet bjuda upp, att få fatt i dem man ville dansa med, att bjuda upp eller bjuda tillbaka, ty här slipper man också det anarkistiska "demokratiska" otyget. Dessutom fanns plats att ta ut svängarna, att dansa ur sig fullt ut. Att slippa hysterin, vilken njutning! Jag dansade konstant från första till sista dans och danserna var bara helt fantastiska, rakt igenom. I såväl dans som vid pausfika fick jag sällskap av "bästa bilen krönt med topping", hur najs som helst

Svänzons är ett band som jag älskat sedan min första danskväll med dem på Sandviken i juni 1990, de har haft sina upp- och nergångar men de har alltid levererat. På senare år har jag känt stor sorg över att de trots sina goda kvalitéer inte lyckas locka den publik de förtjänar, bortsett från vissa mossiga delar i repertoaren så har jag inte haft mycket att anmärka på. Den här kvällen vill jag påstå att de visade upp det bästa på åratal, allt det som varit bra fanns kvar men samtidigt har de rensat och bytt ut och fräschat upp sig ytterligare. Jag kan inte motivera något betygsavdrag utan utdelar full pott till Svänzons!

Efter danskvällens slut blev jag kvar ett tag och pratade med Thomas och Per, de ska ha en stor eloge för sitt enträgna arbete med att skapa bra dans i Sundsvall, dessutom med ett brett och vitaliserande orkesterutbud.

Hemresan blev en av de jobbigaste jag varit med om, efter bara dryga halvtimmens körning blev jag nämligen plötsligt jättetrött. Jag fick lov att stanna och sova efter vägen och först vid femtiden nådde jag Selsålandet och kunde landa i den efterlängtade sängen.