Tredje kvällen på min "Peters sista tre spelningar i Shake"-turné stod så för dörren och platsen var en för mig tidigare oprövad arena, Fyrispark i Uppsala. Dagen hade tillbringats hos Anna och Johan i Skuttunge där en utsökt god middag funnit sin väg ner i magen i lagom tid innan det var dags för mig att bege mig till dansen. Väl på plats tänkte jag att "här lär jag inte känna många", varpå de första jag ser i bilen intill är bekanta ansikten. Dansvärlden är onekligen liten, eller så är det jag som dansar för mycket.

Fyrispark visade sig ha en fantastiskt fin dansbana, inte i alla avseenden den fräschaste lokalen men vad spelar det för roll när dansgolvet är utsökt bra, stort, och fritt från hinder. Fiket längs ena långsidan bjöd gott om sittplatser med utsikt över dansgolvet och likaså fanns det ett motsvarande utrymme med bord och stolar på andra långsidan. I fiket såldes för övrigt fika till fantastiskt attraktiva priser och i paus lyxade jag till det med en Trocadero i glasflaska (10 spänn), ett Wienerbröd (10 spänn), och en köttbullemacka (20 spänn), rekordlågt FPI. Några prislappar fanns dock inte, det spelade förstås mindre roll då priserna var så låga, men just därför borde man ju absolut stoltsera med sina låga priser, tycker jag. Dubbla kassor och dubbla köer borde borga för snabb servering, men den ena kassan stod ofta utan besökare då man inte tycktes förmå gästerna att se att det faktiskt fanns två kassor.

Dansmässigt blev detta en bra kväll, tack vare fint golv, skapligt med utrymme och bra danssällskap. I vanlig ordning så hann jag inte bjuda upp särskilt mycket, men fick kanske just därför chans till dans med såväl kända som okända. Äntligen bröt jag och Dansanka vår 20 månader långa istid, varför det dröjt så länge är ett mysterium men nu hoppas jag verkligen att det inte skall behöva dröja lika länge till nästa gång. Jag kände mig välsignad med bra danssällskap kvällen igenom, men ändå upplevde jag att det var något som saknades, jag kunde inte riktigt finna den rätta harmonin. Samma faktorer som i Säter tror jag var mer avgörande än jag någonsin tidigare anat, dvs den "fria jakten" samt det idiotiska dubbeldansotyget. Men sen är det något med mig själv också, jag är lite rädd att jag efter så mycket bra dans blivit tillvänjd vid en så hög klass att det uppstått krav igen, något som absolut inte hör hemma på dansgolvet.

Shake var givetvis i högform denna sista kväll med Peter på bas, och den entusiastiska publiken bidrog givetvis starkt till att skapa en mycket hög stämning.

Efter dansen återvände jag till Skuttunge för ännu en natt i samma sköna säng som natten innan, utsökt härbärge må jag säga!