Dansmara i Ö-vik är inte direkt något nytt för mig, hur många gånger jag bevistat detta arrangemang har jag dock ännu inte riktigt full koll på då jag fortfarande inte hunnit webbifiera alla gamla dansdagböcker och därmed kunnat göra statistiken mer lättillgänglig. Sedan 2004 har det dock blivit inte mindre än 20 dansmarakvällar, så viss rutin börjar jag få. Något som däremot skulle komma att bli nytt för mig denna marahelg var att bo på Scandic, detta tack vare Marie-Therese och Eva J. som bokat familjerum där och dessutom hade haft vänligheten att bjuda in mig till att dela denna logi.

Från Östersund begav vi oss strax efter klockan 13 på fredagen, detta i den rutinerade och trygga dansbilen SEM600. Förutom redan nämnda skara åkte även Daniel I. och Helene Å. med oss, de skulle förvisso bo på annat hotell men väl i Ö-vik har man ju inte behov av bil annat än till och från Parken så samåkning var ett både trevligt och ekonomiskt initiativ. Väl i Ö-vik vid 16:30 gästade vi Mamma Mia där pizza och lasange blev våra val, sedan skyndade vi till respektive hotell för att snabbt göra oss redo för danskvällen. Till Parken anlände vi vid 18:50 och tack vare förköpsbiljetterna så forcerades raskt insläppet. Efter tidigare marors kökatastrofer så var det nog många med oss som valt förköpsalternativet, ett alternativ som dessutom sparade 15 kronor per biljett och gav en reell entrékostnad på 215:-, föredömligt då detta dessutom inkluderade garderob.

Kvällens första timme tillbringades i sällskap med Pernilla H. som planenligt väntade när jag nalkades dansgolvet. Vi hade lite dans att ta igen efter tidigare kvällars fadäser och det blev en perfekt öppning på denna dansmara. Tack för en utsökt stund!! Jag dansade samtliga danser fram till klockan 22:45 då jag hade utlyst samling för gemensam fikapaus. Fika inhandlades planenligt i det lugna och trivsamma fiket på nedre våningen, men de hutlöst höga fikapriserna kom att avskräcka från framtida repriser.

Efter fikat betalade sig sannolikt den sovmorgon jag denna dag unnat mig ty jag fick faktiskt ingen energimässig dipp av det slag som brukar drabba mig kring midnatt på dansmarakvällar. De sista två timmarna kände jag ändock en långsam dränering av danslusten och drivet och efter klockan två avstod jag rent av några danser. På det stora hela hade jag hur som helst en ovanligt bra fredag, jag brukar oftast ha lite svårt att hålla drivet igång hela marafredagarna och det är något som ett flertal gånger föranlett viss frustration. Om jag bortser från den rent energimässigt goda nivån så präglades däremot min danskväll av en lite avslagen dansform, jag hade svårt att känna det rätta lugnet och närvaron, den där förtrollande danskänslan. Jag dansade med så många utsökta danstjejer, men detta till trots så var det bara med vissa som jag riktigt kunde landa i dansen. Vad det här kan ha berott på vet jag faktiskt inte. Sådant händer dock och det var alls inte så att jag hade en dålig danskväll, bara inte riktigt 100%-ig, och felet satt hos mig och ingen annanstans.

Banden för kvällen var en lite annorlunda trio, Zlips bar kvällen medan Expanders och Titanix stod för kryddningen. Expanders är ett band som jag alltid gillat men som jag idag upplever som alltför ösigt för att riktigt falla mig i smaken en hel danskväll, som maraband är de däremot förträffliga även om jag även då skulle uppskatta mer av deras "Brothers in arms"-feeling än bara i sista dansen. Titanix vet jag inte riktigt vad jag tycker om, de kändes klart svagast denna kväll och jag är osäker på vad jag ska skriva. Jag gillar dem som band och jag gillar Marias sång (vilket inte alla gör av ngn outgrundlig anledning), men repertoaren känns inte övertygande. De håller absolut måttet som tredjeband, men i långa loppet räcker inte det.

Vid kvällens slut begav vi oss åter till hotellet. Här saknade jag stämningen som brukar uppstå i Gullviks campingstugor, den varma korven och/eller mackorna, samkväm runt ett bord med nattamat. Snackskompensationen var absolut inte oäven och jag är tacksam för denna, men här vinner campingstugan just denna rond i matchen om bästa boendeform. Att få krypa ner under ett fluffigt och fräscht täcke med vita lakan i bäddad säng tillför dock poäng till hotellets pluskonto och väl hos John Blund vid 5-tiden så sov jag helt förträffligt gott.