En riktig topptradition, Nostalgidans till Perikles på Folkets Hus i Erikslund. För vilket år i ordningen som denna tillställning anordnats, alltid för sista gången, låter jag vara osagt men det är en av årets höjdpunkter. Detta främst pga att man denna kväll alltid får ett maxat Perikles, sedan några år toppat med Stefan Forslund på sång och bus. Allt det jag igår skrev om Perikles långsamma förfall till följd av oförmåga att rensa i repertoarrabatten kvarstår, men just denna kväll kommer de undan med det tack vare att de är så taggade och ger gärnet, att publiken den här kvällen inte direkt förväntar sig en aktuell repertoar, samt sist men inte minst att Stefans gästspel tvingar fram överraskande nygamla inslag i repertoaren som förutom de nostalgiska vibbarna också paradoxalt nog faktiskt ger en välbehövlig fräschör. Likt tidigare år levererade Perikles denna afton just den fullgasshow som en gång gjorde dem till de moderna dansscenernas ohotade regenter. Här blir jag påmind om deras storhet, något jag däremellanemellanåt ibland nästan kan glömma bort.

Middag före dansen har varit ett stående inslag vid Nostalgidansen i många, om inte alla, år. För mig var det dock denna kväll premiär för deltagande vid middagen och detta skedde tack vare det goda initiativet att anordna dansbuss från Östersund. Vid 15:30 samlades ett stort gäng glada dansare hemma hos Patrik Bengtsson och en timme senare klev vi på bussen utanför en viss matvarubutik på Söder i Östersund vars namn jag av aversion inte ämnar fästa på pränt på denna i alla avseenden obefläckade danssajt. Vid bussen anslöt ytterligare dansare och vi blev inalles drygt trettio personer som gjorde sällskap på denna resa där resekostnaden för var och en blev 120:-, mycket bra. Väl framme i Erikslund i lagom god tid vid 18:15 så vankades det buffé klockan 18:30, helt fenomenalt utsökt god mat med örtmarinerad kyckling och potatisgratäng som huvudkomponenter. Middagen blev en på alla sätt trivsam tillställning med lite sång och mycket prat, lokalens avsaknad av ljuddämpning gjorde det dock väldigt stimmigt. Te/Kaffe och kaka avrundade och sen började det rycka i dansnerven. Efter lite sång vill man ju givetvis oxå ha lite dans, och därtill helst också lite na...

Jag och Sigrid inledde danskvällen en kvart i förtid och agerade föråkare på dansgolvet. Musiken var i vissa inslag milt sagt annorlunda att dansa till, men med duktigt danssällskap är ju inte det något som hindrar. När Perikles väl äntrade scenen så fylldes dansgolvet snabbt och stämningen blev hög. Publikmängden nådde gissningsvis ungefär samma nivåer som tidigare år, det blev inte pinfullt men däremot alldeles tillräckligt trångt och väldigt stökigt. Enormt fuktigt blir det också alltid, något som föranleder att golvet under kvällen brukar bli allt mindre glatt, svårt att undvika så man får helt enkelt leva med det.

Tack till Tina och Monica för ännu en fantastiskt rolig nostalgikväll, och tack för den goda maten! Jag gillar helhetskonceptet med mat och dans för 250:-, ett väl anpassat pris för att kunna locka publik som därmed är på plats från första dans, klockrent!