PERSONLIG PREMIÄR!

För första gången skulle jag så bevista dansveckan i Malung, det känns som att resan hit har pågått i många år men alltid skjutits upp eftersom det är så mycket dans på andra ställen den här intensiva tiden på året och jag prioriterar ju oftast de små arrangemangen framför stora jippon. Hur som helst, kort före årets dansvecka började jag spekulera kring tanken på att åka ner några dagar i början av veckan då det ändå inte finns några konkurrerande arrangemang, jag tog sikte på malungsdans söndag till tisdag och började höra mig för bland bekanta om boende. Ganska snabbt fick jag flera förslag och planen blev definitiv. Någon i min bekantskapskrets som skulle åka från och tillbaka till Östersund just dessa dagar hittade jag dock inte så istället bestämde jag mig för att det fick bli en ensam resa på två hjul. Detta visade sig vara en mycket lyckad plan, vädret på söndagen blev nämligen strålande och på rekommendation valde jag att köra vägen Lillhärdal-Särna-Sälen, en oerhört trevlig MC-väg. Väl framme i Malung vid 18-tiden fann jag mig tillrätta i det bokade men för mig okända boendet som visade sig vara ett radhus på mindre än tio minuters promenadavstånd från Folkets Park Orrskogen, bättre inkvartering kan man knappast finna.

Söndagen i Malung innebär guldklaven-galan varför danskvällen börjar först 21:00. Jag infann mig vid 20:45 och ganska snart hittade jag bekanta som jag surrade lite med innan dansens början. Folkets Park Orrskogen är verkligen en imponerande anläggning, ett dansens Disneyland där det verkligen lagts stor omsorg vid detaljer och där det känns som att värnandet av dansgästernas upplevelse står högst. Här finns öl och mat och annat att konsumera, men det känns att dansen är helt och fullt i fokus.

Jag kom att tillbringa i stort sett hela kvällen på bana tre, den moderna banan. Detta var också det enda stället där jag dansade så jag kan endast uttala mig om den lokalen och det dansgolvet, såväl dansmässigt som om man ser till den musik som bjöds. Ja, att jag avstod övriga dansgolv var ju givetvis av omsorg om mina egna öron. Jag hade kunnat tänka mig ta en svängom i någon gammeldans på bana fyra men det blev aldrig något naturligt tillfälle till detta. Likaså hade jag ambitionen att gå och provlyssna på Face84 och Vagabond som spelade på bana fem, men efter en kortare visit insåg jag snabbt att man omöjligt kan skaffa sig någon riktigt bra uppfattning om repertoar, framförande och framtida potential genom att bara lyssna på några få låtar. Således stod valet mellan att prioritera den egna dansen på bana tre eller att tillbringa en stor del av tiden på bana fem, och i detta läge valde jag att den här gången låta fokus vara på Malung i egenskap av dansgäst.

Dansmässigt så bjöd kvällen på många mycket trevliga stunder med såväl nya som tidigare gjorda bekantskaper, mestadels sådana som jag väldigt sällan får tillfälle till att dansa med. Det är såväl spännande som krävande att utforska så många nya danssällskap, att känna in och försöka bli ett med en helt obekant person är en alltid lika fascinerande utmaning, att skapa en okomplicerat komfortabel känsla utan att för den skull göra det för enkelt för vare sig danssällskapet eller för sig själv. Berikande, men det dansonoma nervsystemet får verkligen arbeta för fullt. Det som väl kanske stör mig mest här nere är den uppenbart etablerade normen att som regel dansa två danser med varandra, dubbeldansotyget, jag har skrivit om detta tidigare och tänker inte orera överdrivet mycket om samma sak igen. När det väl blivit norm så har det blivit norm, att inte följa normen är att bete sig udda och upplevs känslomässigt som ett avståndstagande även om man vet att det egentligen inte är det. Ibland uppskattar jag verkligen att dansa både två, tre eller många danser med samma tjej, men detta vill jag ska ske för att vi båda så önskar och inte för att normen säger så. Jag kommer med bestämdhet att arbeta för att hindra ytterligare nordlig spridning av denna normglidning, på samma sätt som jag försvarar bruket av damernas/herrarnas för att värna bådas rätt till att bjuda upp och bjuda tillbaka.

Dansbana tre är rymlig och rektangulär vilket ju är optimalt för bästa dansflyt. Golvet är utbyggt i omgångar och därför av lite skiftande snitt och kvalitet men på det stora hela riktigt bra, jag uppskattade särskilt det märkbart goda glidet i den inre delen av lokalen. Banden för kvällen var Date och Casanovas, två band som jag absolut uppskattar även om jag både tidigare och denna afton värderar Date snäppet högre. Båda levererade hur som helst riktigt bra och dansinspirerande musik och de höll energinivån hög hela kvällen igenom, de bjöd även på flera extranummer och efter fadäsen i Härnösand kan jag inte låta bli att understryka att här tycktes då ingen från arrangörshåll bekymra sig över att banden bjöd publiken på det där lilla extra utanför ordinarie speltid.

Kvällen gick fort och jag höll helt på att glömma bort det ack så viktiga inslaget att fylla på vätske- och energidepåerna. Att dricka vatten tycktes oftast innebära att man tvingades köa och spilla värdefull danstid, men till slut tvingade jag mig själv att göra ett litet avbrott för ett besök vid vattenhålet. På matfronten så ropade magen högljutt efter något ätbart men jag ignorerade dessa signaler och avstod påfyllning under kvällens gång. En sak som jag dock noterade när jag inspekterade de olika matserveringarna var en fruktansvärd avsaknad av livets vatten, ingenstans skymtade jag någon Trocadero. Tack och lov hade jag själv inhandlat en stor flaska gudadryck som vid hemkomsten smakade ljuvligt då den sköljde ner mackor på löpande band. Mycket nöjd med min första kväll i Malung kom jag så i säng vid fyra-snåret efter att ha noterat ner de viktigaste intrycken från kvällen.