2009 inleddes med fyra danskvällar på sju dygn och det var något som jag knappast hade förväntat mig att kunna toppa, men det här året blev det faktiskt fem danskvällar på åtta dygn och det vill jag påstå smäller snäppet högre. Just detta dansarrangemang i Erikslund har ju kommit att bli en riktigt stabil tradition då Perikles i regel gör sin för året allra bästa spelning, således en kväll jag inte gärna vill missa. Inte helt otippat så var det jag som körde från Optand och till sällskap hade jag detta år Isabell, Marie-Therese, Daniel och Sandra. Eftersom jag föregående år estimerat restiden från Optand till Erikslund till 65 minuter så var min avsikt att vi skulle åka vid 19:45. Vi blev tyvärr lite sena med avfärden och kom iväg först 19:55, tack vare en aningen forcerad körning så anlände vi dock till Erikslund någon minut före slaget 21 och kunde således ta dansgolvet i besittning till första dans. Det var en ganska kylig kväll med temperaturer varierande mellan -10 och -20, inne i SEM600 hade vi det dock varmt och skönt.

I Erikslund var allt sig likt, både publikmässigt och om vi ser till Perikles prestationer. Precis som föregående år så gästades Perikles av gamle-gamle trummisen och sångaren Stefan Forslund och tillsammans bjöd de på en energifylld och repertoarmässigt annorlunda spelning. Ett knippe låtar från tidigt 90-tal serverades och gav en angenäm kryddning till spellistan, inte minst genom Stefans härliga stämma. Utöver de nostalgiska inslagen så serverade Perikles även en hel del nya låtar och detta sammantaget gjorde att jag nog skulle vilja påstå att det var den bästa spelning de levererat på flera år, formidabelt. Publiken var precis som tidigare år väldigt stökig i förhållande till den reella trängseln. Om detta beror på någon form av fientlighet mellan folkslagen här där jämtar, klyktattare och hälsingar möts törs jag inte spekulera i, men sannolikt spelar däremot det faktum att dansen föregås av middag en icke-försumbar roll i sammanhanget. Här fanns sällandansare såväl som riktiga dansnördar i en salig blandning och jag hann med att prova på både de från den ena såväl som från den andra kategorin. Mestadels dansade jag dock med bekanta och jag dansade nästintill kvällens alla danser. Mest minnesvärt från kvällen är alla mysdanser med Isabell, jag tror minsann att vi lyckades pricka in alla riktiga toppmyslåtar och vi förvaltade dessa mycket väl.

Inför paus smet vi iväg från dansgolvet halvvägs in i sista dans för att förekomma kön och vi köpte fika av allehanda slag. Precis som förra året måste jag tyvärr beklaga mig lite över fikapriserna och fikakvalitén. Mackorna var verkligen i klenaste laget, särskilt med den prislapp på 25 kronor som de bar. Likaså kändes de hembakade kakbitarna för 15 kronor stycket väl så överprisade, 10 kronor hade möjligen kunnat anses rimligt. Jag orerade en hel del om fikat och fikapriserna förra året och då allt var identiskt detta år så hänvisar jag till förra årets dagbok för mer detaljer i ämnet.

Sammantaget en mycket mysig och rolig afton, denna tradition får mer än gärna fortgå!