Efter en riktigt god natts sömn på Anders soffa vaknade jag upp till ett av Egon dukat frukostbord. Några större ambitioner för dagen hade vi inte utan det mest avancerade som vi tog oss för var att ära Umeå centrum med en kortare visit där en fikainsats på Nya Konditoriet utgjorde den främsta och enda nämnbara hållpunkten. Väl åter hos Anders gjorde vi oss i tur och ordning redo för kvällen och mellanlandade därefter på en restaurang innan vi gav oss av norrut mot Kusfors och Bredsele Park. Eftersom E4:an mellan Umeå och Skellefteå ju är känd för att vara världens tråkigaste vägsträcka så valde vi denna afton att istället köra vägen över Botsmark och Burträsk, ett i mina ögon mycket trevligt vägval. Även denna kväll ankom vi i mycket god tid, redan 20:15, det är skönt att åka med dansentusiaster som hellre uppskattar än lider av att spendera lite extra tid på dansstället före dansens början.

Efter föregående kvälls dansmässiga bottennapp kände jag mig i stort behov av en dansrehabilitering och förhoppningarna om detta var stora inför den här kvällen. För att beskriva denna förhoppning likväl som gårdagskvällens frustrerade tvehågsenhet väljer jag att citera Maria J. som under lördagen med följande ord besvarade min fråga om hon ämnade åka till Bredsele; "Om golvet tillåter mig att dansa som jag vill så hoppas jag att vi lyckas få tag på varann!!! Igår var det tur att vi inte gjorde det... ". Precis så kände jag under fredagen, och precis så kan mina förhoppningar inför den här kvällen beskrivas, tack för de orden Maria. Denna förhoppning kom hur som helst att omgående förverkligas, och det på alla plan. Redan efter ett par danssteg på Bredsele Parks förträffliga dansgolv så var gårdagen glömd, och att dessutom få inleda kvällen tillsammans med just ovan nämnda dans-ess fullbordade upplevelsen. Det kändes som att komma hem, som att återfinna sig själv, det var helt sagolikt magiskt!

Den här kvällen blev verkligen en riktig sagokväll, allt var bara helt underbart med en härlig stämning på dansgolvet. Jag fick dansa med idel helt superba danstjejer och glädjen över det återfunna glidet vägrade släppa greppet om min kropp ("LEJon och jakten på det försvunna glidet"). Jag fick Wirvla och jag fick glida, jag fick kramas och jag fick pratas, allt ett LEJon behöver för att må som bäst. We were all maniacs on the floor! På det superba dansgolvet samsades för övrigt drygt 400 härliga dansmänniskor och det kändes allt annat än trångt. Jag instämmer i drDanz diagnostisering; kvalitetskväll med idel kvalitetspublik!

Kvällen innan gjorde inte Shake riktig rättvisa, men den här aftonen var de gudomliga. För Shake sattes ännu ett i raden av publikrekord detta år, 2009 må band som Scotts och Larz-Kristerz ha fått mest uppmärksamhet i media och med andra från-ovan-perspektiv men på dansgolven ute i verkligheten så är det Shake som ÄGER. Jag säger bara Christine, the face and voice of Shake, vilken röst och vilken skönhet med det rätta suget i blicken, en maräng som väcker aptiten. Hela bandet är givetvis riktiga goingar allihopa och kvällen till ära iklädde sig Peppe och Fredrik dessutom nya häftiga frisyrer, jag uppskattade särsklit att äntligen få se Fredrik i en riktig gitarristfrisyr!

I paus köpte jag fika vilket inmundigades i sällskap med Josefin W. som nu befann sig mer på hemmaplan och vars uppenbarelse inte överraskade lika mycket som föregående vecka i Kovland. I gott sällskap passerade pausen snabbt, precis som hela den här kvällen och helgen gjorde. När Shake rockat skiten ur oss i extranummer så samlade vi ihop oss själva och styrde kosan åter mot Junsele. I bilen diskuterades kvällen givetvis ur alla tänkbara synvinklar, och inte minst reflekterade vi utifrån all input om Bredsele likväl som om andra dansställens danser denna kväll som den masskommunicerande "tonåringen" Egon levererade från baksätet. Vi sammanställde även en liten lista över saker som vi trots allt inte var helt nöjda med på underbara Bredsele Park. Den gode drDanz saknade klädhängare, inne på toaletterna likväl som annorstädes. Vad gäller fiket så finns det en hel del att arbeta med, såsom att reducera köerna genom bättre effektivitet, att det inte fanns någon Trocadero och att det därför dessutom tog slut på Coca-Cola, att mjölk saknades till kaffet, samt att mackor och godsaker stod halvdolt uppradade bakom personalen i fiket där de knappt syntes. LEJon rekommenderar dessutom införskaffande av mattor innanför entrédörrarna för att fånga upp såväl fukt som grus. Fukt likväl som grus ökar slitaget på golvet samtidigt som det försämrar dansbarheten, nu drogs det in mycket grus och någon borde ha sopat undan det värsta under pausen.

Vid 04:30-tiden på söndagsmorgonen var vi åter i Junsele och jag kunde efter sänkning av några härliga oststutar ta Dans soffa i besittning. Vid lunchtid rullade jag vidare till Boberg för en slö återhämtningsdag. Jag vill tacka drDanz för skjuts, sällskap och inte minst för den heroiska dansräddning som fredagens telefonsamtal innebar, alla härliga danser denna helg kunde jag annars ha gått miste om. Jag vill även tacka Egon för det trevliga dansäventyrssällskapet och för lördagens återupplivande frukost, Anders för gästfriheten med utsökt soffa, samt sist men inte minst alla goa danstjejer som förgyllde denna danstripp.