Äntligen var sommaren verkligen kommen och solen strålade från en molnfri himmel. Jag hade tillbringat några dagar i Selsålandet och så smått börjat komma igång lite med sommarbestyren. Eftersom jag lämnat SEM600 i Optand så var mitt enda tillgängliga fortskaffningsmedel således MC, något som passade alldeles förträffligt i detta väder. Jag lämnade Selsålandet redan vid 18:10 för att kunna vara framme vid Ärstaparken i god tid och slippa stressa, således rullade jag in på parkeringen så tidigt som 19:20. Dock var jag allt annat än först på plats och de 40 minuterna passerade snabbt i gott samspråk med diverse dansvänner.

Det blev aldrig någon större trängsel på dansgolvet denna afton, man kan inte säga att det var lite folk men inte heller var det några ansenliga mängder. Varmt och svettigt blev det dock ändå och jag är väldigt tacksam för det goda dansutrymmet. Jag hade en helt ok kväll, men inte mer än så. Gissningsvis dansade jag cirka 75% av kvällens danser, inte allvarligt lite men det är en indikation på att jag inte riktigt är på topp när jag frivilligt avstår danser. Det var något som gjorde att jag inte kände mig helt tillfreds, men man kan ju inte ha 100%-iga toppkvällar hela tiden och hur som helst hade jag en rolig kväll, inte tal om annat. Zlips var i god form och presterade fint precis som vanligt, måhända var de flummiga avslutningarna också något färre den här gången jämfört med tidigare, men jag kan inte säga säkert.

I paus avnjöts fika i parkens stora och fina serveringslokal, mycket bra fika och till tilltalande priser. Något som jag vill lyfta fram särskilt är upplägget på serveringen som bestod av ett tvåsidigt "självplocksbord" med mackor, drycker, kakor, etc, det enda personalen behövde göra var att ta betalt samt att tillse så att läckerheterna inte tog slut. På detta sätt blev det väldigt bra fart på försäljningen och man slapp stå länge och vänta i kö, ett alldeles förträffligt upplägg som jag varmt kan rekommendera fler att pröva. Vid fikabordet fick jag sällskap av Thomas som var på genomresa från Luleå till Öland, vi pratade dans och danskulturer och pausen passerade snabbt.

När danskvällen var över kom jag i samspråk med Örjan och Yohanna varpå Örjan erbjöd mig att låna hans gästrum över natten, något som jag nappade på då jag ju ändå avsåg att åka till Kovland följande kväll och på så sätt kunde jag ju spara några mils körning. Örjan gick och startade bilen medan jag och Yohanna pratade vidare, sedan kom han åter upp till oss där vi stod alldeles utanför entrén. Plötsligt såg jag hur Örjans läckra lilla Toyota började röra på sig och rullade bakåt, nerför den sluttande parkeringen. Jag ropade åt Örjan som raskt vände på klacken och sprang efter, men han kunde omöjligt hinna ikapp bilen utan tvingades se på när hans ögonsten fortsatte in i buskagen och dök vidare ner i ravinen nedanför parkeringen. Det brakade och sprakade och det var en helt overklig upplevelse, snacka om att känna sig maktlös. Bilen stannade till slut ett flertal meter ner i ravinen och den stod nästan helt upp på ända med fronten ännu pekandes uppåt. Efter några korta minuters överväganden ringde Örjan efter en bärgningsbil som var på plats mindre än en timme efter den spektakulära händelsen. Bärgningen gick sedan oväntat snabbt och lätt och döm om vår förvåning när bilen väl kom upp och vi vid en första besiktning kunde konstatera att nästan inga skador gick att finna. Några små lackskador och möjligen en smärre deformation fanns på akterpartiets yttersta plast, men bortsett från det tycktes bilen ha klarat sig undan äventyret utan större blessyrer. Jag körde efter Örjan hem till Långsele och det gula krutpaketet tycktes även rulla utan att uppvisa några följdverkningar av den tidigare dramatiken. En förhållandevis händelsefattig danskväll blev hur som helst till slut allt annat än odramatisk, den här kvällen kommer vi att minnas.