En lång vinter var så till ända och åtta månaders väntan hade äntligen nått sitt slut. Skorna var nyputsade, SEM600 (för närvarande känd som "Piratbilen") var nytvättad, mackor var gjorda och under dagen hade den traditionsenliga dansbacken med Trocadero kommit på plats i bilens bagaget. Kort och gott, jag var redo för sommarpremiär på det anrika sommarparadiset Sandviken. Det hade länge varit oklart huruvida det alls skulle bli några danser på Sandviken denna sommar men Göthe kör vidare ett år till om än med klart reducerad omfattning.

Jag plockade upp Elin på vägen och vi anlände till Sandviken vid 20:50. Då var det redan många bilar på parkeringen och min vanliga parkeringsplats var upptagen. Således fick jag lov att finna en ny parkering, lite som när Ior bestämmer sig för att hitta ett nytt hus, och jag är riktigt nöjd med min nya parkeringsplats som jag ämnar testa och utvärdera den här sommaren. Väl inne på dansgolvet var jag bland de första att börja dansa, det var gott om folk som stod och väntade på att Jannez skulle spela upp. Snabbt blev det riktigt mycket folk på golvet och redan efter en halvtimme började det kännas väl så trångt. Det bästa sättet att beskriva dansklimatet den här kvällen är att likna många dansares uppträdande med det typiska beteendet hos kor som släpps ut på grönbete efter en lång vinter av stillastående, samt att konstatera att flocken var enorm till numerären och skulle samsas på en klart begränsad yta. Den beskrivningen torde tala för sig själv och jag undandrar mig ytterliggare utvecklande på den fronten.

Jannez valde att spela gammeldans redan vid 22-tiden, det blev hambo, schottis, snoa, samt en pariserpolka. Jag hade turen att bli uppbjuden av en på gammeldans allt annat än oäven tjej som jag inte tidigare dansat med, och tack vare hennes aktiva bistånd lyckades jag denna gång ta mig igenom även pariserpolkan (fjärde och femte turen, puh) med i mina egna ögon godkänt betyg. Jag är ytterst tacksam för denna ynnest. En liten stund innan paus blev det ett litet uppehåll där representanter för LT infann sig för att till Jannez dela ut LTs kulturpris, kul att dansen uppmärksammas som en viktig kulturföreteelse och vilka andra än Jannez kan vara värda en sådan utmärkelse. Det här var dessutom en ypperlig kväll att uppmärksamma Jannez lite extra, för just sådana här kvällar är i regel Jannez som allra bäst. Det väloljade danslokomotivet Jannez tuffar oförtrutet vidare och jag har knappast någonsin upplevt dem som bättre än de är idag, det går dock inte att fånga känslan av fulländning i ett sifferbetyg. Jag utdelar skalans högsta betyg, men likväl finns känslan där som antyder att jag vid vissa tillfällen borde tänja betygsskalan till en högre nivå än fem kapsyler.

Publiken blev både riklig och blandad denna afton, som alltid när Jannez spelar. Stämningen var dock så hög den bara kan bli och de flesta verkade ha riktigt roligt. Bökigheten var stor, men sådant får man ha överseende med sådana här kvällar. Jag dansade kvällens samtliga danser, inklusive extranummer, och jag hade utomordentligt roligt. I paus avnjöt jag och Elin medtaget fika i form av mackor och Trocadero i min bil, Vanja, Marlene och Malin gjorde oss sällskap.

Sommaren är här, men tyvärr måste vi nu vänta ända till 10 juli innan det åter är någon lockande danskväll på Sandviken. I morgon är det dock premiär på Näset, jihoooooo...