Jag hade sedan en tid spekulerat kring tanken på att åka till Härnösand och dansa på Valborgsmässoaftonen, likväl som jag spekulerat om att åka till Umeå och dansa på första maj. Dock hade jag hunnit avskriva dessa planer och åkt hem till Boberg för att tillbringa dessa dagar där. På Valborgsmässoaftonens eftermiddag när bilen var tvättat och städad, middagen hade landat och duschen hade hunnit välsignas med en visit så fick jag ändock ett infall och bestämde mig för att åka till Härnösand. Jag lämnade Boberg prick 19:00 och anlände till Folkets Park i Härnösand
precis i tid till klockan 21. Väl inne mötte jag Örjan och Jennie och tillsammans med ett knippe andra dansentusiaster konfronterades vi där av insikten om att dansen skulle börja först vid 21:30. Nåväl, vi var i alla fall på plats i god tid.

När klockan väl passerat 21:30 och Jannez börjat spela så strömmade publiken till i stabb takt och det blev gott om folk på det stora och väl vallade (glada) dansgolvet. Jag kände mig ovanligt vilse ty de för mig bekanta ansiktena var lätt räknade, utmaningen var således betydligt större än vanligt. Några säkra välkända kort fanns dock på plats och utöver dessa hade jag nöjet att få stifta bekantskap med en handfull för mig nya utsökta danssällskap. Någon egentlig trängsel var det aldrig på dansgolvet, men däremot fanns där ett antal "X2000". Man fick således vara på sin vakt för att inte komma i vägen för dessa i deras framfart.

Jannez var på gott humör och levererade i klassisk stil, gammeldansen före paus framfördes med bandet på grönbete lite här och där i lokalen.

I paus hade jag hoppats på att få avnjuta en fika, men den myckna mängden folk kombinerat med faktumet att jag givetvis dansade gammeldanserna gjorde att jag snabbt tvingades inse att fikakön knappast skulle krympa i en tillräckligt snabb takt för att tillåta mig att i lugn och ro fika färdigt innan pausen var slut. Det blev därför inget fika.

Efter dansens slut kom mina tidigare planer på att åka direkt hem att ändras. Ewis erbjöd mig nämligen husrum för natten i Bollsta, ett erbjudande jag tacksamt tog emot för jag var i ärlighetens namn väldigt trött. Dessutom gjorde detta att jag kunde återuppta mina funderingar på att dansa till Zlips på Ersboda Folkets Hus kvällen efteråt. Ewis bjöd på en mycket uppskattad nattfika och därefter kom John Blund snabbt och gjorde mig sällskap. Jag lyfter på hatten och tackar så mycket för gästfriheten!