Efter att förra året ha missat denna danskväll återupptog jag nu traditionen och jag kan kort och gott konstatera att allt var sig likt. För ovanlighetens skull anlände jag sent, först vid 21:30, och då var det redan riktigt folkigt på dansgolvet. Jag körde själv denna afton, även om det är trevligt med sällskap så tycker jag det är riktigt skönt att då och då åka helt själv. Entrépriset var vi flera som anmärkte på. Tidigare har man hållit samma prisnivå som vid en vanlig danskväll men nu ligger man plötsligt två tior över, en petitess måhända men petitesser råkar ju nu vara mitt specialområde. Att de dessutom tar betalt i garderoben är ytterligare ett irritationsmoment som i realiteten innebär att entrépriset är 170:-, vilket jag anser är klart bortom rimlighetens gräns. Som den rutinerade besökare jag är lämnade jag dock jackan i bilen.

När jag läser min senaste dagbok från denna dansafton i Häggenås, dvs från januari 2007, är det nästan komiskt hur mycket som lika väl skulle kunnat beskriva årets upplaga. Något som var utmärkande för 2007 var att de det året inte hade någon alkoholförsäljning, vilket jag då lyfte fram som ett stort plus. I år flödade de promillehöjande dryckerna och det gör ju att andelen märkbart alkoholhalta blir större. Dock upplevde jag denna gång dansmiljön som acceptabel, utskänkningen till trots. Publiken var som vanligt blandad och bjöd goda möjligheter till att stifta nya dansbekantskaper. Jag dansade nästan samtliga danser från det att jag äntrat lokalen, värmen gjorde dock att jag valde att stå över ett par snabba danser för att torka upp och få en nypa luft. Kvällen till ära var jag åter lyckosam med att finna utsökt danssällskap till gammeldanserna före paus, en riktigt rolig urladdning blev det därmed innan det var dags för fika. Fikat bestod av en rejäl macka för 20 spänn, bra macka till bra pris som en kontrast till det höga entrépriset. Dock hade de ingen Trocadero att sälja så jag fick nöja mig med vatten. I pausen mellan 23 och 24 spelade som vanligt de utsökta herrarna i Ständut Blakk, ett upplägg som jag fortfarande anser vara mycket bra och som ger dynamik till kvällen.

Detta var min 100:e danskväll tillsammans med Jannez, ojoj så tiden går. Det har skett mycket under de 15 år över vilka dessa danskvällar fördelat sig (se nedan) och det kan tyckas vara en lång tid, men samtidigt känns det som om 1995 var igår. Antalet danskvällar med Jannez speglar mycket väl hur mina dansår varit i största allmänhet, samtidigt som det också skett en kontinuerlig ökning av Jannez-frekvensen efter att jag flyttade hem sommaren 2005. I frekvenstabellen kan man exempelvis tydligt urskilja mitt första tydliga toppår på dansfronten, 1999, likväl som det galna rekordåret 2007.

Jannez gjorde givetvis en strålande spelning även denna kväll, och jag avrundade kvällen med att tacka dem för de första 100 kvällarna tillsammans. Nu känns det lite som att börja om från noll igen.