Mer än fyra månader hade gått sedan jag senast dansade till Perikles och jag såg verkligen fram emot denna kväll. Jag och Vanja anlände i god tid tillsammans med Marlene och vi tillhörde de första att beträda dansgolvet till första dans. Inledningsvis var det väldigt glest på golvet, men folkmängden tilltog och det blev hyggligt med folk även om det absolut inte var någon trängsel eller rekordpublik. En dansvänlig och smidig publik var det dessutom, jag gladdes åt att en del vanligtvis utrymmeskrävande och halvstöriga personer lyste med sin frånvaro..

Perikles kändes väldigt bekanta, väl så bekanta om jag ska säga min ärliga mening. Kvällens höjdpunkter var nytillskott och nygamla överraskningar i repertoaren, såsom Magnus Ugglas senaste hit "Vild och Skild". I dessa stunder braverar Perikles, men däremellan blir det långa perioder med gammal skåpmat i form av låtar som känns rent utslitna, så onödigt att de låter sänka sin helhetskvalitet på det sättet när de i grunden är sådana duktiga musiker med en i många avseenden utsökt repertoar. Extranumren börjar även de kännas rätt utslitna, Perikles är extranumrens kungar men nu har denna kvällsavrundning under alltför lång tid bestått av "Highway to Hell" och "Whole Lotta Rosie", lite omväxling vore verkligen på sin plats.

Hur som helst så hade jag en kanonkväll och fick avnjuta många goa danser, tyvärr kändes kvällen alldeles för kort och jag hann inte alls med alla danser jag kunde önskat. I paus avnjöts stutar (varför ska de vara så små), Delicatoboll och Trocadero från fiket, mums!