För två år sedan gjorde jag min personliga premiär på Vemdalsskalets Dansforum (se dagbok från 2005), en upplevelse som det tagit två år att komma över. Då hölls dansen på ett mindre dansgolv (gamla poolen) där alla som skulle till baren fick lov att ta vägen över dansgolvet, kaotiskt är ett försiktigt sammanfattande omdöme om den kvällen. Med tiden tenderar dock mindre positiva minnen att avklinga och jag hade nu låtit mig övertalas till att ge Vemdalsforum en andra chans då de i år skulle nyttja sporthallslokalen även på torsdagen och banden var inga mindre än Perikles, Jannez och Zlips.

Efter jobbet begav jag mig raskt till Åsarna för middag och förberedande aktiviteter hos Vanja. Strax efter klockan 20 blev vi upplockade av Ingvar som även hade Marlene och Eva med sig. Sedan ett par timmar snöade det ymnigt och jag var rätt nöjd med att slippa köra denna kväll. Vi anlände till Vemdalsskalet strax före 21 och var på plats på dansgolvet till första dans.

I sporthallen hade en stor scen byggts utefter bakre väggen, vilken utan trängsel rymde de tre banden. Ett tillfälligt dansgolv av sammantejpade och lackade spånskivor hade lagts framför scenen och täckte cirka halva lokalens längd och två tredjedelars bredd från den högra sidoväggen. Tyvärr kom den dansbara ytan att bli alldeles för liten under kvällens gång, golvet skulle minst ha täckt hela lokalens bredd. Dessutom slutade dansgolvet en liten bit från scenen och en liten bit från den högra sidoväggen så kring samtliga ytterkanter fick man lov att hålla koll på golvet så man inte dansade ut på gummimattorna vid sidan av. I den bakre halvan av sporthallen hade en stor bar byggts samt en del ståbord.

Under kvällens första två timmar var stämningen god och det var skapligt dansbart på dansgolvet med övervägande bra danspublik och få större störningsmoment. Inledningsvis var golvet väldigt strävt, men efter att kaffe strötts ut så blev glidet mycket gott. Inledningsvis dansade jag i stort sett kontinuerligt och fick avnjuta massor av trevliga danser med huvudsakligen välbekanta dansvänner, vissa nyupptäckta och vissa riktigt gamla bekanta som numera sällan skådas på dansgolven. Jag brukar försöka undvika att boka danser, men jag gör ibland undantag från den regeln, särskilt med vissa personer som annars tenderar att vara svårfångade. Att jag egentligen inte gillar bokningar är för att det lätt blir strul och missförstånd, och mitt minne spelar mig ibland små spratt när jag är på dans och svävar bort på små dansmoln. Den här kvällen skedde en sådan olycklighet kring en bokning och jag kände mig som en misslyckad svikare. Jag ber Bea om ursäkt för det inträffade och tackar för danserna som vi trots allt lyckades få lite senare under kvällen.

Banden var som väntat alla kanonbra, men stämningen blir inte lika god på ett sådant här arrangemang som på exempelvis Hudikmaran där publiken och banden får en mycket bättre kontakt. Zlips, Jannez och Perikles tillhör ju alla gräddan av band som jag alltid uppskattar och var och en har de alla sin egen tydliga stil, något som gör just denna kombination så lyckad.

Det gick inte att ta miste på grundkonceptet i detta arrangemang, nämligen alkohol, alkohol och än mer alkohol. Hur många barer som fanns i huset tappade jag räkningen på men det var säkert en 8-9 stycken. Vid 23.30-tiden tog jag och Vanja paus och gav oss ut på jakt efter något att äta. Döm om vår förvåning när det visade sig att samtliga barer endast hade flytande föda att tillhandahålla. Några mackor eller liknande enklare mat gick inte att uppbringa utan det enda stället som serverade mat var pizzerian vid stora entrén, så det var där vi hamnade. Kontrasten mellan de extremt stökiga tankstationerna (barerna) och pizzerian var stor, ty i den senare tillämpades välordnad bordsservering och kvaliteten på pizzorna var mycket god, de kändes "italienska". Priserna var förvisso inte att leka med, jag och Vanja delade på en pizza och kom således undan med "ynka" 105 spänn. När vi precis ätit klart fick vi sällskap till bords av Ingvar och Marlene som härmade oss och beställde en likadan pizza att dela på.

Under kvällens senare del blev stökigheten på golvet dock påtaglig, folk "dansade" med flaskor och glas i händerna och detta innebar givetvis att ölen flödade ut över golvet även rent fysiskt. När vi återkom från vår paus blev förvandlingen ytterst påtaglig och jag kom för min del att stå över ett antal danser under de sista två timmarna. Jag ägnade mig åt en del studier av den mänskliga rasens makabra beteenden, vilka yppade sig än mer i lokalerna utanför danshallen. Jag häpnar varje gång över skränet, fyllan och osmakligheterna.

Mina ögon mådde toppen hela kvällen och jag kunde för första gången sedan operationen se bandmedlemmarna på scenen med full skärpa även på avstånd. Jag upplevde ingen irritation och nöjdheten efter synjusteringen tog ett nytt stort steg framåt.

Vid 01.30-snåret så var både jag och Vanja less på trängseln och böket på golvet, det var inte kul längre. Vi begav oss istället till "pianobaren" där vi slog oss ner i en fåtölj och softade och ägnade oss åt folkstudier. Efter att ha dansat sista dansen och delar av extranumren så tog vi oss ut till bilen där övriga redan väntade. Det hade snöat hela kvällen och det blev en spännande hemresa i måttligt välplogad terräng. Ingvar gjorde ett försök att skjutsa hem oss, men sista biten upp till Vanja fick vi lov att gå till fots. Dagen efter hade jag tagit ledigt så det blev en lång sovmorgon innan vi till slut tog oss ut för att röja snö. Totalintrycket av Vemdalsforum var aningen mer positivt än för två år sedan, mycket tack vare min älsklings goda sällskap, men jag är ändå allt annat än imponerad och det kan för min del mycket väl dröja ett bra tag tills nästa besök.