ÄNTLIGEN!!
44 veckors dansvinter är till ända och den verkliga danssommaren 2007 har tagit sin början,
Furuviken i Hällesjö har haft premiär! Efter en regnig natt och under dagen allt ljusare och varmare utsikter så blommade kvällen ut och blev så vacker och skön som man bara kan önska av en danspremiärkväll. Värmen var förvisso inte överväldigande, men ska man dansa är det bara skönt att slippa den värsta värmeböljan.

För mig var detta inte bara första Fruvikenkvällen för året, det var dessutom första gången någonsin som jag åkte motorcykel hela vägen till en dans. Jag har tidigare varit lite tveksam till detta då jag gärna vill känna mig fräsch iaf vid danskvällens början och jag vet ju exempelvis hur mitt hår brukar se ut efter att ha formats av hjälmens "mysiga" umgänge, men någon gång måste man ju bryta ny mark och testa även sådant man är lite skeptisk till. Jag hade gjort min sista arbetsdag före semestern denna dag och eftersom en tredagars dansturné i klyktattarland väntade så lockade det att gränsla den tvåhjuliga och på denna ge mig ut på sommarvägarna. Sagt och gjort, tillsammans med Yohanna rullade jag iväg från Optand vid 18:40-tiden med målet att vara i Hällesjö lite tidigare än vanligt för att hinna återställa sig själv till gott dansskick. Vi anlände mycket riktigt en kvart tidigare än vanligt (19:40) och det var alldeles lagom för att i lugn och ro hinna göra sig redo till första dansen. Den stora utmaningen var precis som jag förutsett att rädda det kaotiska och av statisk elektricitet välladdade håret, men det löste sig rätt bra (jag tillhör ju i ärlighetens namn inte direkt det mest fåfänga släktet).

På scenen denna kväll stod Svänzons, ett band som jag alltid gillat (sedan min första danskväll på Sandviken 1990) men som tyvärr inte riktigt har det publikanseende som de förtjänar. De bjöd på en riktigt bra spelning, men de känns lite svaga på vissa punkter och saknar det där sista för en fempoängare. Fyra kapsyler är dock inte att förakta!

Till en början var det glest i leden på dansgolvet, men vi var iaf några par som dansade från första stund. Publiken strömmade sedan in ända fram till paus, så folkmängden blev till slut helt ok. Som vanligt var det många bekanta ansikten som dök upp och jag fick som alltid på Furuviken dansa med en blandad skara trevliga tjejer, varav flera sällan dyker upp någon annanstans.

I paus gjorde vi sällskap med Jonas W. och Malin P. för intagande av medtaget fika, samt surrade lite med diverse folk. Efter danskvällens slut fortsatta vi så mot Sundsvall där Ånäsparken och Shake hägrade nästkommande kväll. Det blev en skön men lite kall nattlig resa efter den huvudsakligen mycket MC-vänliga vägen ner till Sundsvall.