Det var en smärre evighet sedan Perikles senast spelade i Östersund och på Furuparken, så detta var verkligen på tiden. De var i toppform och bjöd på en strålande föreställning med allt vad man kan begära av en riktigt bra Perikleskväll. De klassiska odödliga låtarna fanns med, liksom de egna örhängena, liksom de ljuva mysfavoriterna såsom Guardian Angel, Hymn to Her och Show Me Heaven, och sist men inte minst aktuell listmusik i form av exempelvis Don't Feel Like Dancin' och The Worrying Kind. Extranummer var i klassisk stil AC/DC-låtar, mer exakt Highway to Hell och Whole Lotta Rosie vilka varit stående inslag nu ett tag.

Jag anlände lagom till första dans, och dansade sedan kvällens alla danser. Genomgående upplevde jag en mycket hög kvalitet på alla danser och en alldeles lagom publikmängd gjorde detta till en superkanonkväll för min del. Jag har saknat Guardian Angel (som jag missade på dansmaran i februari) och det var en välsignelse att jag denna kväll fick dansa den i utsökt danssällskap.

Den här kvällen åkte jag själv från Optand. I paus gjorde jag en tur in till stan och plockade upp Marie som jobbat till 22, med hjälp av muta övertalades jag även att skjutsa hem henne efter dansen (vem kan motstå en chokladmuffins?).