1900-talets sista dans på Furuviken, varför L-E naturligtvis bar slips...
Dessutom firades jag genom att bjuda mina vänner på mousserande vin och jordgubbar i paus.

Jag åkte med Jan-Ove och Fredrik från Bomsund, J-O körde och på vägen hem åkte även Ann Larsson med.

Kellys var försenade en halvtimme men spelade då istället till 00:30. Dom var dock supertrista, verkligen "Gråt-inga-tårar"-stuket.

Kvällen som helhet dock super som vanligt!

Men tänk så trist, 10 månader till nästa gång. Detta har varit min bästa Hällesjösommar hittills!